...ung mamma
Skolan var en fasa från dag ett.Aldrig en bästa kompis.Hittade en flicka på våran gård som jag lekte med.Hon var jättesnäll men jag hade konkurrans av andra barn på gården.Minns hur jag hela tiden försökte muta henne för att jag skulle vara en intressant vän.Hon var två år yngre än jag så hon tyckte nog att det var roligt att vara med mej ibland också.Speciellt då vi kom upp i tonåren.Hennes mamma var lite sträng o hon tyckte att jag var för stor för hennes dotter så vi kom ifrån varann.
I högstadiet var det fler flickor i min situation så vi hittade liksom igen varann.Vi sökte oss till de äldre ungdomarna och tyckte att våra jämnåriga kamrater var ruskigt barnsliga.Mamma hade stenkoll på det mesta man gjorde o kl.21.00 var det roliga över för då skulle man vara inne.Några gånger trotsade jag min mamma och kom inte hem förrän jag själv tyckte,men det straffades alltid med stryk.Hon kunde möta mej i hallen o kalla mej för hora o en massa andra elaka saker.Det tog så hårt för vi hade aldrig gjort något förbjudet eller olämpligt.
Då jag var 16år träffade jag min första stora kärlek.Han var otroligt snäll o omtänksam.Jag kände mej bekräftad även om han inte sa det jämt.Vi förlovade oss o flyttade ihop i en liten etta då jag var 16år.De var mamma som sagt att man inte fick bo tillsammans om man inte var förlovad.Jag hoppade av skolan och tog två små flickor som dagbarn.Min sambo jobbade som snickare och vi bodde i samma trappuppgång som min mamma.Med tiden blev det ohållbart eftersom hon ville hålla koll hela tiden.Hon sa att nog kommer du hem snart o ber om hjälp.Men tro inte att jag finns för dej då.Nog har det varit många gånger jag velat fråga mamma om råd eller få ett tröstande ord,mej jag vågade aldrig anförtro mej .Jag visste att hon då skulle säga..Va vare ja sa,se nu hur du ställt till det.
Vid 18års ålder föddes min första flicka.GUD SÅ STOLT JAG VAR. Jag stickade o sydde kläder åt henne för att visa alla att hon fick vara fin.Fyra år senare kom en flicka till.Stolt promenerade jag runt med mina små flickor som givetvis hade lika kläder hela tiden.Den stora tösen hade lika dockvagn som jag hade barnvagn o hennes docka hade ju givetvis samma kläder som hon o babyn.PÅde så hade jag femdagbarn olevde som en liten hemmafru.Mina små flickor var allt för mej.Provade vid något tillfälle att börja läsa på komvux men oroade mej hela tiden för mina små så jag beslutade mej för att förbli hemma.Deras kramar o blöta pussar eller gråt o tandagnisslan då de var lite grinig gjorde inget tyckte jag.Huvudsaken att de mådde bra och att jag fick förmånen att kunna vara hemma med dem.
Mamma kom varje dag för att tala om vad jag borde o inte borde göra.Bekräftelse på att man klaade allt fanns inte i hennes värld.
Många med o motgångar föjde under åren o efter 10år gick vi skilda vägar .
I högstadiet var det fler flickor i min situation så vi hittade liksom igen varann.Vi sökte oss till de äldre ungdomarna och tyckte att våra jämnåriga kamrater var ruskigt barnsliga.Mamma hade stenkoll på det mesta man gjorde o kl.21.00 var det roliga över för då skulle man vara inne.Några gånger trotsade jag min mamma och kom inte hem förrän jag själv tyckte,men det straffades alltid med stryk.Hon kunde möta mej i hallen o kalla mej för hora o en massa andra elaka saker.Det tog så hårt för vi hade aldrig gjort något förbjudet eller olämpligt.
Då jag var 16år träffade jag min första stora kärlek.Han var otroligt snäll o omtänksam.Jag kände mej bekräftad även om han inte sa det jämt.Vi förlovade oss o flyttade ihop i en liten etta då jag var 16år.De var mamma som sagt att man inte fick bo tillsammans om man inte var förlovad.Jag hoppade av skolan och tog två små flickor som dagbarn.Min sambo jobbade som snickare och vi bodde i samma trappuppgång som min mamma.Med tiden blev det ohållbart eftersom hon ville hålla koll hela tiden.Hon sa att nog kommer du hem snart o ber om hjälp.Men tro inte att jag finns för dej då.Nog har det varit många gånger jag velat fråga mamma om råd eller få ett tröstande ord,mej jag vågade aldrig anförtro mej .Jag visste att hon då skulle säga..Va vare ja sa,se nu hur du ställt till det.
Vid 18års ålder föddes min första flicka.GUD SÅ STOLT JAG VAR. Jag stickade o sydde kläder åt henne för att visa alla att hon fick vara fin.Fyra år senare kom en flicka till.Stolt promenerade jag runt med mina små flickor som givetvis hade lika kläder hela tiden.Den stora tösen hade lika dockvagn som jag hade barnvagn o hennes docka hade ju givetvis samma kläder som hon o babyn.PÅde så hade jag femdagbarn olevde som en liten hemmafru.Mina små flickor var allt för mej.Provade vid något tillfälle att börja läsa på komvux men oroade mej hela tiden för mina små så jag beslutade mej för att förbli hemma.Deras kramar o blöta pussar eller gråt o tandagnisslan då de var lite grinig gjorde inget tyckte jag.Huvudsaken att de mådde bra och att jag fick förmånen att kunna vara hemma med dem.
Mamma kom varje dag för att tala om vad jag borde o inte borde göra.Bekräftelse på att man klaade allt fanns inte i hennes värld.
Många med o motgångar föjde under åren o efter 10år gick vi skilda vägar .
Allt började med...
Mitt första minne av att jag skulle få en lillasyster var.. min mammas stora mage i profil då hon stod vid diskbänken.Jag var tre år och satt snällt o lekte med min docka på soffan.Vi bodde på vinden i ett missionshus o vaknade varje söndagmorgon då orgeln spelade.
Efter ett tag så reste mamma bort o en tant från byn som hette Ester tog hand om mej o min bror som var åtta år äldre än jag.
Hon kom hem efter några dar med en liten syster som hon hade köpt på TEMPO.Jag tyckte hon var jätteful o hade hellre velat ha en leksakshund.
Min bror var mitt allt eftersom mamma hade så mycket annat att göra.Inga moderniteter fanns,inte ens rinnande vatten.
Hela dagarna satt jag på köksbordet o väntade på att skolbussen skulle komma hem med brorsan.Jag sprang alltid ner o mötte honom och fick då åka på hans rygg uppför trappen.
För det mesta var jag inne men har några enstaka minnen av kälkåkning utför backen på baksidan gården.
Vid fya års ålder flyttade vi till en annan by inte så långt från Umeå.
Därifrån har jag så många minnen då jag alltid hamnade i skymundan av min lillasyster.Hon var helt bedårande söt. Ljust lockigt hår,liten o nätt.Mamma kallade henne sin lilla ängel.
Själv var jag stor o kraftig hade mörkt rakt kortklippt hår.
Alla som kom på besök hade presenter med sig till lillasyster o jag minns att jag satt på soffan o tittade på.Ingen pratade med mej eller gav mej något.
Då jag klagade så sa mamma att jag inte skulle vara avundsjuk för...Du e ju en stor flicka.
Vid ett tillfälle hade vi främmande och jag satt under bordet och såg min lillasysters små fötter flytta från knä till knä.
Alla komenterade hur söt hon var o hur konstig jag var som alltid var så blyg.De släppte ner en kaka o bulle för de trodde att jag var för blyg för att sitta med dem.Mitt lilla hjärta grät men jag var en stor flicka så jag klagade inte.
Då jag blev lite större så blev jag mammas lilla piga.Jag hjälpte gärn till med städning,tvätt ,strykning o mangling .
Allt för att få en bekräftande klapp på axeln o höra att jag varit duktig.
Jag minns säskilt en gång då jag manglat in tvätten o konkade upp korgen tilllägenheten.Stolt visade jag mamma mitt arbete.Hon tittade över lakanen o sa att det var slarvigt gjort.Jag fick gå ner i källaren o mangla om allt.En grannfru tyckte synd om mej då jag stod där o grät så hon hjälpte mej att fixa alla lakan o bära upp korgen igen.Du e duktig jänta du! sa hon ..o jag log o var nöjd igen.
Iskolan blev jag retad för att jag var omodernt klädd o gick i ärvda kläder.Jag visste att mina föräldrar inte hade råd till annat så jag teg o led .
Hela min uppväxt har jag saknat kärlek o bekräftelse.Jag svor på att den dag jag skulle få egna barn så skulle jag ge dem KÄRLEK O BEKRÄFTELSE ,
Jag skulle tala om o visa dem hur mycket jag älskar dem o vad de betyder för mej.För även om jag inte hade råd med dyra fina kläder så var min kärlek till dem helt gratis o det skulle aldrig saknas.
Nog har jag säkert också gjort många fel gentemot dem men jag har verkligen försökt efter bästa förmåga att vara det som min mamma aldrig var för mej.Tack o lov så finns inga perfekta föräldrar men man kan ju göra sitt bästa i alla fall.
Efter ett tag så reste mamma bort o en tant från byn som hette Ester tog hand om mej o min bror som var åtta år äldre än jag.
Hon kom hem efter några dar med en liten syster som hon hade köpt på TEMPO.Jag tyckte hon var jätteful o hade hellre velat ha en leksakshund.
Min bror var mitt allt eftersom mamma hade så mycket annat att göra.Inga moderniteter fanns,inte ens rinnande vatten.
Hela dagarna satt jag på köksbordet o väntade på att skolbussen skulle komma hem med brorsan.Jag sprang alltid ner o mötte honom och fick då åka på hans rygg uppför trappen.
För det mesta var jag inne men har några enstaka minnen av kälkåkning utför backen på baksidan gården.
Vid fya års ålder flyttade vi till en annan by inte så långt från Umeå.
Därifrån har jag så många minnen då jag alltid hamnade i skymundan av min lillasyster.Hon var helt bedårande söt. Ljust lockigt hår,liten o nätt.Mamma kallade henne sin lilla ängel.
Själv var jag stor o kraftig hade mörkt rakt kortklippt hår.
Alla som kom på besök hade presenter med sig till lillasyster o jag minns att jag satt på soffan o tittade på.Ingen pratade med mej eller gav mej något.
Då jag klagade så sa mamma att jag inte skulle vara avundsjuk för...Du e ju en stor flicka.
Vid ett tillfälle hade vi främmande och jag satt under bordet och såg min lillasysters små fötter flytta från knä till knä.
Alla komenterade hur söt hon var o hur konstig jag var som alltid var så blyg.De släppte ner en kaka o bulle för de trodde att jag var för blyg för att sitta med dem.Mitt lilla hjärta grät men jag var en stor flicka så jag klagade inte.
Då jag blev lite större så blev jag mammas lilla piga.Jag hjälpte gärn till med städning,tvätt ,strykning o mangling .
Allt för att få en bekräftande klapp på axeln o höra att jag varit duktig.
Jag minns säskilt en gång då jag manglat in tvätten o konkade upp korgen tilllägenheten.Stolt visade jag mamma mitt arbete.Hon tittade över lakanen o sa att det var slarvigt gjort.Jag fick gå ner i källaren o mangla om allt.En grannfru tyckte synd om mej då jag stod där o grät så hon hjälpte mej att fixa alla lakan o bära upp korgen igen.Du e duktig jänta du! sa hon ..o jag log o var nöjd igen.
Iskolan blev jag retad för att jag var omodernt klädd o gick i ärvda kläder.Jag visste att mina föräldrar inte hade råd till annat så jag teg o led .
Hela min uppväxt har jag saknat kärlek o bekräftelse.Jag svor på att den dag jag skulle få egna barn så skulle jag ge dem KÄRLEK O BEKRÄFTELSE ,
Jag skulle tala om o visa dem hur mycket jag älskar dem o vad de betyder för mej.För även om jag inte hade råd med dyra fina kläder så var min kärlek till dem helt gratis o det skulle aldrig saknas.
Nog har jag säkert också gjort många fel gentemot dem men jag har verkligen försökt efter bästa förmåga att vara det som min mamma aldrig var för mej.Tack o lov så finns inga perfekta föräldrar men man kan ju göra sitt bästa i alla fall.
.
