Allt började med...
Mitt första minne av att jag skulle få en lillasyster var.. min mammas stora mage i profil då hon stod vid diskbänken.Jag var tre år och satt snällt o lekte med min docka på soffan.Vi bodde på vinden i ett missionshus o vaknade varje söndagmorgon då orgeln spelade.
Efter ett tag så reste mamma bort o en tant från byn som hette Ester tog hand om mej o min bror som var åtta år äldre än jag.
Hon kom hem efter några dar med en liten syster som hon hade köpt på TEMPO.Jag tyckte hon var jätteful o hade hellre velat ha en leksakshund.
Min bror var mitt allt eftersom mamma hade så mycket annat att göra.Inga moderniteter fanns,inte ens rinnande vatten.
Hela dagarna satt jag på köksbordet o väntade på att skolbussen skulle komma hem med brorsan.Jag sprang alltid ner o mötte honom och fick då åka på hans rygg uppför trappen.
För det mesta var jag inne men har några enstaka minnen av kälkåkning utför backen på baksidan gården.
Vid fya års ålder flyttade vi till en annan by inte så långt från Umeå.
Därifrån har jag så många minnen då jag alltid hamnade i skymundan av min lillasyster.Hon var helt bedårande söt. Ljust lockigt hår,liten o nätt.Mamma kallade henne sin lilla ängel.
Själv var jag stor o kraftig hade mörkt rakt kortklippt hår.
Alla som kom på besök hade presenter med sig till lillasyster o jag minns att jag satt på soffan o tittade på.Ingen pratade med mej eller gav mej något.
Då jag klagade så sa mamma att jag inte skulle vara avundsjuk för...Du e ju en stor flicka.
Vid ett tillfälle hade vi främmande och jag satt under bordet och såg min lillasysters små fötter flytta från knä till knä.
Alla komenterade hur söt hon var o hur konstig jag var som alltid var så blyg.De släppte ner en kaka o bulle för de trodde att jag var för blyg för att sitta med dem.Mitt lilla hjärta grät men jag var en stor flicka så jag klagade inte.
Då jag blev lite större så blev jag mammas lilla piga.Jag hjälpte gärn till med städning,tvätt ,strykning o mangling .
Allt för att få en bekräftande klapp på axeln o höra att jag varit duktig.
Jag minns säskilt en gång då jag manglat in tvätten o konkade upp korgen tilllägenheten.Stolt visade jag mamma mitt arbete.Hon tittade över lakanen o sa att det var slarvigt gjort.Jag fick gå ner i källaren o mangla om allt.En grannfru tyckte synd om mej då jag stod där o grät så hon hjälpte mej att fixa alla lakan o bära upp korgen igen.Du e duktig jänta du! sa hon ..o jag log o var nöjd igen.
Iskolan blev jag retad för att jag var omodernt klädd o gick i ärvda kläder.Jag visste att mina föräldrar inte hade råd till annat så jag teg o led .
Hela min uppväxt har jag saknat kärlek o bekräftelse.Jag svor på att den dag jag skulle få egna barn så skulle jag ge dem KÄRLEK O BEKRÄFTELSE ,
Jag skulle tala om o visa dem hur mycket jag älskar dem o vad de betyder för mej.För även om jag inte hade råd med dyra fina kläder så var min kärlek till dem helt gratis o det skulle aldrig saknas.
Nog har jag säkert också gjort många fel gentemot dem men jag har verkligen försökt efter bästa förmåga att vara det som min mamma aldrig var för mej.Tack o lov så finns inga perfekta föräldrar men man kan ju göra sitt bästa i alla fall.
Efter ett tag så reste mamma bort o en tant från byn som hette Ester tog hand om mej o min bror som var åtta år äldre än jag.
Hon kom hem efter några dar med en liten syster som hon hade köpt på TEMPO.Jag tyckte hon var jätteful o hade hellre velat ha en leksakshund.
Min bror var mitt allt eftersom mamma hade så mycket annat att göra.Inga moderniteter fanns,inte ens rinnande vatten.
Hela dagarna satt jag på köksbordet o väntade på att skolbussen skulle komma hem med brorsan.Jag sprang alltid ner o mötte honom och fick då åka på hans rygg uppför trappen.
För det mesta var jag inne men har några enstaka minnen av kälkåkning utför backen på baksidan gården.
Vid fya års ålder flyttade vi till en annan by inte så långt från Umeå.
Därifrån har jag så många minnen då jag alltid hamnade i skymundan av min lillasyster.Hon var helt bedårande söt. Ljust lockigt hår,liten o nätt.Mamma kallade henne sin lilla ängel.
Själv var jag stor o kraftig hade mörkt rakt kortklippt hår.
Alla som kom på besök hade presenter med sig till lillasyster o jag minns att jag satt på soffan o tittade på.Ingen pratade med mej eller gav mej något.
Då jag klagade så sa mamma att jag inte skulle vara avundsjuk för...Du e ju en stor flicka.
Vid ett tillfälle hade vi främmande och jag satt under bordet och såg min lillasysters små fötter flytta från knä till knä.
Alla komenterade hur söt hon var o hur konstig jag var som alltid var så blyg.De släppte ner en kaka o bulle för de trodde att jag var för blyg för att sitta med dem.Mitt lilla hjärta grät men jag var en stor flicka så jag klagade inte.
Då jag blev lite större så blev jag mammas lilla piga.Jag hjälpte gärn till med städning,tvätt ,strykning o mangling .
Allt för att få en bekräftande klapp på axeln o höra att jag varit duktig.
Jag minns säskilt en gång då jag manglat in tvätten o konkade upp korgen tilllägenheten.Stolt visade jag mamma mitt arbete.Hon tittade över lakanen o sa att det var slarvigt gjort.Jag fick gå ner i källaren o mangla om allt.En grannfru tyckte synd om mej då jag stod där o grät så hon hjälpte mej att fixa alla lakan o bära upp korgen igen.Du e duktig jänta du! sa hon ..o jag log o var nöjd igen.
Iskolan blev jag retad för att jag var omodernt klädd o gick i ärvda kläder.Jag visste att mina föräldrar inte hade råd till annat så jag teg o led .
Hela min uppväxt har jag saknat kärlek o bekräftelse.Jag svor på att den dag jag skulle få egna barn så skulle jag ge dem KÄRLEK O BEKRÄFTELSE ,
Jag skulle tala om o visa dem hur mycket jag älskar dem o vad de betyder för mej.För även om jag inte hade råd med dyra fina kläder så var min kärlek till dem helt gratis o det skulle aldrig saknas.
Nog har jag säkert också gjort många fel gentemot dem men jag har verkligen försökt efter bästa förmåga att vara det som min mamma aldrig var för mej.Tack o lov så finns inga perfekta föräldrar men man kan ju göra sitt bästa i alla fall.
Kommentarer
Trackback
