...ung mamma
Skolan var en fasa från dag ett.Aldrig en bästa kompis.Hittade en flicka på våran gård som jag lekte med.Hon var jättesnäll men jag hade konkurrans av andra barn på gården.Minns hur jag hela tiden försökte muta henne för att jag skulle vara en intressant vän.Hon var två år yngre än jag så hon tyckte nog att det var roligt att vara med mej ibland också.Speciellt då vi kom upp i tonåren.Hennes mamma var lite sträng o hon tyckte att jag var för stor för hennes dotter så vi kom ifrån varann.
I högstadiet var det fler flickor i min situation så vi hittade liksom igen varann.Vi sökte oss till de äldre ungdomarna och tyckte att våra jämnåriga kamrater var ruskigt barnsliga.Mamma hade stenkoll på det mesta man gjorde o kl.21.00 var det roliga över för då skulle man vara inne.Några gånger trotsade jag min mamma och kom inte hem förrän jag själv tyckte,men det straffades alltid med stryk.Hon kunde möta mej i hallen o kalla mej för hora o en massa andra elaka saker.Det tog så hårt för vi hade aldrig gjort något förbjudet eller olämpligt.
Då jag var 16år träffade jag min första stora kärlek.Han var otroligt snäll o omtänksam.Jag kände mej bekräftad även om han inte sa det jämt.Vi förlovade oss o flyttade ihop i en liten etta då jag var 16år.De var mamma som sagt att man inte fick bo tillsammans om man inte var förlovad.Jag hoppade av skolan och tog två små flickor som dagbarn.Min sambo jobbade som snickare och vi bodde i samma trappuppgång som min mamma.Med tiden blev det ohållbart eftersom hon ville hålla koll hela tiden.Hon sa att nog kommer du hem snart o ber om hjälp.Men tro inte att jag finns för dej då.Nog har det varit många gånger jag velat fråga mamma om råd eller få ett tröstande ord,mej jag vågade aldrig anförtro mej .Jag visste att hon då skulle säga..Va vare ja sa,se nu hur du ställt till det.
Vid 18års ålder föddes min första flicka.GUD SÅ STOLT JAG VAR. Jag stickade o sydde kläder åt henne för att visa alla att hon fick vara fin.Fyra år senare kom en flicka till.Stolt promenerade jag runt med mina små flickor som givetvis hade lika kläder hela tiden.Den stora tösen hade lika dockvagn som jag hade barnvagn o hennes docka hade ju givetvis samma kläder som hon o babyn.PÅde så hade jag femdagbarn olevde som en liten hemmafru.Mina små flickor var allt för mej.Provade vid något tillfälle att börja läsa på komvux men oroade mej hela tiden för mina små så jag beslutade mej för att förbli hemma.Deras kramar o blöta pussar eller gråt o tandagnisslan då de var lite grinig gjorde inget tyckte jag.Huvudsaken att de mådde bra och att jag fick förmånen att kunna vara hemma med dem.
Mamma kom varje dag för att tala om vad jag borde o inte borde göra.Bekräftelse på att man klaade allt fanns inte i hennes värld.
Många med o motgångar föjde under åren o efter 10år gick vi skilda vägar .
I högstadiet var det fler flickor i min situation så vi hittade liksom igen varann.Vi sökte oss till de äldre ungdomarna och tyckte att våra jämnåriga kamrater var ruskigt barnsliga.Mamma hade stenkoll på det mesta man gjorde o kl.21.00 var det roliga över för då skulle man vara inne.Några gånger trotsade jag min mamma och kom inte hem förrän jag själv tyckte,men det straffades alltid med stryk.Hon kunde möta mej i hallen o kalla mej för hora o en massa andra elaka saker.Det tog så hårt för vi hade aldrig gjort något förbjudet eller olämpligt.
Då jag var 16år träffade jag min första stora kärlek.Han var otroligt snäll o omtänksam.Jag kände mej bekräftad även om han inte sa det jämt.Vi förlovade oss o flyttade ihop i en liten etta då jag var 16år.De var mamma som sagt att man inte fick bo tillsammans om man inte var förlovad.Jag hoppade av skolan och tog två små flickor som dagbarn.Min sambo jobbade som snickare och vi bodde i samma trappuppgång som min mamma.Med tiden blev det ohållbart eftersom hon ville hålla koll hela tiden.Hon sa att nog kommer du hem snart o ber om hjälp.Men tro inte att jag finns för dej då.Nog har det varit många gånger jag velat fråga mamma om råd eller få ett tröstande ord,mej jag vågade aldrig anförtro mej .Jag visste att hon då skulle säga..Va vare ja sa,se nu hur du ställt till det.
Vid 18års ålder föddes min första flicka.GUD SÅ STOLT JAG VAR. Jag stickade o sydde kläder åt henne för att visa alla att hon fick vara fin.Fyra år senare kom en flicka till.Stolt promenerade jag runt med mina små flickor som givetvis hade lika kläder hela tiden.Den stora tösen hade lika dockvagn som jag hade barnvagn o hennes docka hade ju givetvis samma kläder som hon o babyn.PÅde så hade jag femdagbarn olevde som en liten hemmafru.Mina små flickor var allt för mej.Provade vid något tillfälle att börja läsa på komvux men oroade mej hela tiden för mina små så jag beslutade mej för att förbli hemma.Deras kramar o blöta pussar eller gråt o tandagnisslan då de var lite grinig gjorde inget tyckte jag.Huvudsaken att de mådde bra och att jag fick förmånen att kunna vara hemma med dem.
Mamma kom varje dag för att tala om vad jag borde o inte borde göra.Bekräftelse på att man klaade allt fanns inte i hennes värld.
Många med o motgångar föjde under åren o efter 10år gick vi skilda vägar .
Kommentarer
Trackback
